Den här sakanden som aldrig släpper. Saknaden som än idag gör ont, trots att det har gått många år sedan farmor och farfar somnade in. En saknad jag aldrig kommer bli av med, men som efter varje år kanske kommer lätta en smula och inte göra så ont så att hjärtat kramas ihop och gör ont. Älskade farmor och farfar ♥ Vi stod varandra så rackarns nära varandra och jag minns än idag alla söndagsmiddagar med er, alla marknader vi åkte på, all kärlek ni gav, allt skratt ni bjöd på men framförallt hur underbara ni var ♥ Jag har alla minnena kvar och kommer aldrig glömma bort dom. Ni är föralltid älskade och saknade ♥